Antar att just som jag skriver detta, stiger mina föräldrar upp ur sängen. Gör iordning sitt kaffe, röker sina morgoncigaretter. Sen börjas det med det sista av julbestyren innan alla börjar ramla in genom farstun med öl, vitvinsglögg och diverse rusdrycker. Tror inte det blir så många år till i deras hus. Men jag hoppas att de orkar länge nog, så att jag får en chans att visa min familj hur vi firar hemma. Har inte klagat i år, för att bespara frugan min ångest. Men jag antar att hon vet att jag plågas en aning. Kommer spendera julaftonen med arbete på skjulet. Det kommer hålla tankarna borta.
Hoppas jag känner annorlunda när jag fått min lilla Emelie Jean. Hon sparka mig i ansiktet idag. Hon verkar reagera när jag pratar med henne, för jag vet att hon kan höra mig nu, i femte månaden. Pratar ganska mycket med henne, mest skäller jag på henne för att hon bara rör på sig när jag sitter på andra sidan rummet, och sen slutar när jag kommer rusandes för att få känna. Men efter lite lirkande och skällande får jag en tröstspark eller slag i nunan eller på handen. Darla säger att hon rör på sig hela tiden. Vet inte om det säger nåt om hur hon kommer betee sig i framtiden. Men jag hoppas pa en livlig flicka som kräver all min uppmärksamhet, både som barn och vuxen. Att hon är lika äventyrlig som jag är. Att jag får resa med henne, visa henne underbara platser. Både här i Usa och hemma i Sverige.
God Jul på er!
No comments:
Post a Comment