Kontraekonomi

För folk som är fattiga, är kontraekonomi inte något speciellt konstigt, även om de flesta inte är medvetna om vad de faktiskt gör. För folk som är intresserade av frihet och ett liv utan ekonomisk insyn är det ett utmärkt verktyg. Ett bra instrument för att söndra statens maktinstrument inifrån. Alltså beröva dem från skatteintäkter. Som från matvaror, sprit, tobak etc. Detta behöver inte betyda en "svart marknad", även om det så klart måste nyttjas om man gör ett medvetet val att ställa sig utanför, såpass mycket det är möjligt innan man halas in med kedja och kula. Om man nu inte vill sålla sig till de martyrerna. Det kan till exempel betyda att du odlar maten du äter, byter till dig produkter du inte kan producera själv. Så som kött, ägg osv. Om inte grannarna har något emot en galande tupp och kluckande höns dvs. Gillar du tobak, går det ju faktiskt att odla själv. Var vanligt förr med tobaksodlingar mitt inne i städerna, även i Sverige. Sprit, öl och vin är ju heller inga problem att brygga själv, av dessa är ju bara sprit olagligt att brygga dessutom, men det har ju inte stoppad svensken förr. Att de åker 100 mil till Tyskland för att köpa sprit, visar ju att inte gillar skatter uppenbarligen, att säga annat vore hyckleri.

Att komma undan all skatt, är ju tyvärr helt omöjligt. Om man inte är självanställd, och tar jobb under bordet. Men man kan minimera detta genom att ta hand om sig själv så mycket som det är möjligt, tidskrävande arbete som i längden betalar sig. Organisera ett nätverk eller kooperativ med människor som delar din inställning, och är villiga att byta varor, tjänster mot gentjänster etc. Detta är vanligt i ekonomier som fallerat, så som i Argentina, Spanien och numera Grekland. Där människor frivilligt organiserat sig för att lösa sin situation. Frivilligheten att engagera sig är i sig en del av arbetet. Tvång stryper människan. Att arbeta hårt och slita ut kroppen för att man vill ge sin familj ett gott liv är det inget fel på, det är inte tvång, det är ett val man gör när man bildar familj. Men tvånget att medverka och styras i viss riktning är slaveri.

Att kämpa för sig själv och andra genom fackligt arbete, direktaktion, grannsamverkan, kooperativ eller företag som är organiserade av fria människor. Ger i längden bättre resultat, eftersom människorna strävar och arbetar för ett bättre liv på eget initiativ, inte för att det är norm, lag eller skyldighet. Alla dessa åker på hårt motstånd, småföretag krossas under korporativismens tunga hjul. Lokala småjordbruk gallras ut och de stora jordbruken får stöd eftersom produktivitet är allt, även om det som produceras är av lägre kvalité. Fackföreningar blir hårt ansatta, och anklagas för utpressning enbart för att män och kvinnor och män vill ha bättre villkor. Nu tycker jag ju att de etablerade fackföreningarna, speciellt i Sverige, inte är slagkraftiga nog. Fallande medlemsantal beror nog mer på de än att de inte behövs längre. Det finns undantag som SAC, som genomför direktaktioner och vilda strejker, vad fan nu en vild strejk är. Direktaktion som den på Berns är att föredra, vill de kalla det för utpressning får de väl göra det då.

Organisera er själva, och lev i frihet, om än hård och arbetsam!