Nystart.

Raljerande på Facebook till trots, det finns bättre utrymmen för sådant, som här.

Kommer försöka skriva mer, och förmodligen ganska provocerande. Jag har nog ändrats ganska mycket som människa sedan jag senast skrev här. Och anledningen till detta? Jo inlägget och bilden under denna post säger allt, min dotter. Har nog som de flesta svenskar, vare sig de röstar rött eller blått, varit ganska så vänsterinriktad. Är man uppväxt under en tid, halvvägs bakom järnridån, färgas man nog ganska hårt av det, hur man än röstar. Speciellt i frågor angående statens insyn i livet, välfärdssamhället och den starkt rotade känslan av att "vi är bäst". Om ni tror att Amerikaner slår sig själva på bröstet, skulle ni höra er själva när ni är utomlands. Att jag en gång låtit så är jag väl medveten om, och skäms faktiskt över det ganska mycket idag. Även om jag gärna pratar om Sveriges fina natur ganska ofta. Och det är väl det jag mest av allt ändå saknar i slutändan, naturen, familjen och vännerna. Och om jag någonsin flyttar hem igen så är det därför. Vissa av mina vänner ser Sverige och världen med öppna ögon, andra är djupt rotade i rådande syste, och har svårt för min inställning. Bara så ni vet, jag älskar er alla...

Hur har min livssyn ändrats, sen jag flyttade hit, blev med familj och fick en son och dotter. Jo känslan av att livet betyder något. Men bara om vi som familj får styra våra liv i den riktning som passar oss bäst. Så länge det inte skadar någon annan. Mitt liv är enbart mitt, ingen äger mig, ingen säger till mig hur jag leder mitt liv. Jag känner mig fri, i sinnet i alla fall, resten av min omgivning är en annan femma. Människan spenderar allt för mycket kraft på oro, inför framtiden, livet och levernet. Det upptar så mycket av människans tid att den glömmer att ta hand om sig själv, att lära sig de mest basala saker. Som odling av grönsaker, laga mat, fysisk aktivitet. Steg som är viktiga om man vill göra sig självständig. Själv gör jag väl allt detta lite half ass, men grunden finns där. Jag oroar mig inte mycket längre.
Har i flera år nu haft en känsla av att vi alla är lurade, inte att det är någon sorts konspiration, för det är ju vi själva som bygger systemet vi lever i, det är också vi som kan riva det. Eller i alla fall leva parallellt med det. Men vi lurat oss själva att vi behöver några starka ledare, vare sig det är politiskt eller affärsmässigt för att leda oss i en framgångsrik riktning. Vi har lurat oss själva och förlatats att tro att vi inte duger. Att endast ett fåtal klarar denna tyngd och börda. Vi har helt enkelt gett bort makten, till storbolag och stat. När gick du till slaktaren senast för att köpa din lövbiff? Eller till bonden för dina grödor? Istället går vi till stormarknader och inhandlar alla våra produkter, produkter med tvivelaktig information och härkomst och potentiella tillsatsmedel, som anses nödvändiga. Och visst är dom det, när köttet du köper kommer halvvägs jorden runt från Brasilien eller Argentina. Eller "närmre" som Danmark. Vissa saker kan man ju faktiskt inte odla i Sverige, som bananer. Men behöver man verkligen bananer? Finns förmodligen alternativ om man behöver kolhydrater som odlas i Sverige. Sådant kan man ju diskutera i spaltmeter efter spaltmeter. Men det är sådant här vi gett bort till stora företag. Småföretagare och småhandlare har ingen plats i samhället längre. De borde ha det...

I slutändan tycker jag att frågor som höger och vänster är utspelade. Och att riktig demokrati inte infattar val av en person att föra din och andras talan. Din talan ska föras av dig själv genom direkt medverkan i de val som förs. Med dagens teknologi är direktdemokrati absolut genomförbart. Där en en röst verkligen betyder en röst. Då kan jag finna mig i ett beslut som möjligtvis knappt halva befolkningen inte håller med om. För då är det i alla fall en riktig majoritet av befolkningen som tagit beslut i en aktuell fråga. En sak jag inte vill se är att människans självständighet borttas. Det borde vara en av grundvalarna i ett samhälle, orubbligt. Visst ett land ska kunna föra ett välfärdssystem, men en invånare ska också få välja att stå utanför detta om den vill. Om personen i fråga ser ett bättre alternativ, ska den inte behöva betala för det första. För många låter detta som en högerfråga, för mig är det frihet att söka sin egen väg. Och betyder inte att jag skulle ställa mig utanför välfärdssystemet, så länge det fungerar för mig. Men om det inte gör det vill jag ha en annan väg att gå. Och om jag väljer att hoppa av, spelar det inte så stor roll. Visst, jag betalar inte längre, men jag kostar heller inte systemet något. Plus minus noll.

Nu har jag täckt mycket, det är sådant här jag kommer skriva om. Om än i mer koncentrerad form, inte i detta ADHD format.